2014-05-06 20:14 #0 av: MissFlisan

Om ett väldigt livligt barn växer upp i en väldigt lugn familj och därför ofta får höra “lugna ner dig” “sitt still” “tyst!” då lär sig barnet att det är fel att vara livlig och aktiv och dennes behov blir inte bekräftade (validerade). Barnet för inte utlopp för sina egenskaper. Det kan göra att barnet om det är känsligt redan från tidig ålder får lära sig att det är något fel på hen.

Att validera betyder att bekräfta och invalidera är motsatsen dvs inte bekräfta. Man kan invalidera och validera sig själv man kan också bli invaliderande av validerad av sin omgivning.

Hur ofta har vi inte fått höra genom vårat liv av personer som vill hjälpa till “ääh, det där var väl inte så farligt” Eller “Det där är ingenting att vara ledsen över” Sådant säger föräldrar och andra till oss för att vara snälla och för att trösta. Men egentligen säger det ju “Du har fel, det är ingenting att vara ledsen över” Om ett känsligt barn ofta för höra att de saker hen är ledsen för inte är något att vara ledsen över så kommer barnet tillslut inte visa att de är ledset och istället behålla det för sig själv.

Ett barn som inte blir validerat i sina känslor kan senare få problem. Om ett barn/ungdom går inne med massa känslor så kan det tillslut explodera, kanske blir barnet väldigt aggressivt, kanske blir barnen bråkstaken i klassen så att de även där blir invaliderat. Ett bråkigt barn blir inte populärt bland lärarna och blir ofta syndabocken även om hen inte alltid är skyldig, vilket i säg leder till att barnet känner sig ännu mer dålig.

Om ett barn växer upp i en invaliderande miljö både hemma, på förskolan och skolan, hur ska detta barn då kunna tro på sig själv? Hur ska denna individ kunna tro att hen är något annat än dålig? Det är inte konstigt att en sådan person lätt hamnar i destruktiva miljöer och får ett destruktivt beteende antingen mot sig själv eller mot andra.

jag vet att jag nu drog allting till sin spets och att det inte alls behöver bli så. Men det jag vill säga är att vi påverkar våran omgivning mycket. I skolan är barnen många, många timmar varje dag i många år, vilket betyder att skolan har stor betydelse för hur personen mår och kommer må.

Vi säger att ett barn dagligen blir invaliderad i skolan, av kanske både lärare och elever. Sedan jobbar båda föräldrarna heltid och kommer inte hem förens vid fem, då ska de äta, barnen ska göra läxor och sedan kollas det på tv innan läggdags. kanske är föräldrarna för trötta för att höra på hur barnen har det i skolan och kanske vågar inte barnen själv berätta.

Så här kan det snurra på år ut och år in. Alla kanske vill väl, alla gör så gott de kan, föräldrarna vill väl, barnen vill väl och vill att föräldrarna ska må bra och vill inte belasta dem. kanske tror lärarna att de gör rätt mot eleven, kanske ser inte läraren vad som händer på rasterna.

Hur ska vi göra för att validera oss själva och vår omgivning bättre?