De olika modulerna

Känslokapitlet

2014-09-17 19:22 #0 av: Challa86

För 3 veckor sedan påbörjade vi känslokapitlet. Jag har gått igenom lite av slutet av kapitlet en gång förr då jag missade en hel del pga byte av medicin, sjuk son och egen sjukdom. (tänk om man kunde slippa att bli smittad någon gång :P )

Mina första tankar när jag fick veta att vi skulle börja med känslorna igen var "Shit! Jag vill inte vara med". Jag upplever känslokapitlet som det värsta i hela pärmen. Jag har flitigt använt mig av den så kallade "av-och på knappen" för att kunna överleva och har därmed inte koll på vilken känsla som känns hur och vad som händer i kroppen när den dyker upp. Känslor är svåra, jobbiga och komplicerade enligt mig och bör undvikas så mycket som möjligt för att livet ska kunna rulla på. 

Trots mina farhågor har jag kommit fram till att det är rädsla jag känner. Rädsla för att tappa kontrollen, rädsla över att gå in i väggen, rädsla över att jag inte kommer kunna ta hand om mig och min son om det blir kaos i huvudet igen.

Det tar otroligt mycket energi av mig att verkligen känna efter och analysera allt som händer i kroppen, men samtidigt känner jag mig mer redo än någonsin att ta tag i dessa känslor som ligger och väntar under ytan. 

Hur har ni hanterat känslokapitlet? 

Upplever ni att det kommer upp massa gammalt som behöver redas ut eller har ni full koll och kontroll över era känslor? 

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-09-17 19:51 #1 av: Zadeira

Jag tycker att Känslokapitlet är det som gett mig mest. Är inne på min andra runda nu med detta kapitlet och vi har hållit på med det i lite mer än en månad, och det är enormt utmanande och svårt men lärorikt.

Jag har insett att jag  varit sån som vänt alla känslor till ledsenhet/sorg på ett eller annat sätt. Nu när man verkligen går igenom vad man känner i kroppen och psyket vid olika situationer blir det tydligare vad jag egentligen känner och vilken känsla som faktiskt är relevant vid tillfället. Framförallt är det otroligt skönt att få utlopp för min ilska, det är nog den känslan som jag mest har förtryckt. För mig är det lite som att återupptäcka att jag kan känna mer än bara ledsenhet och framförallt uttrycka det utåt.


Anmäl
2014-09-21 19:51 #2 av: MissFlisan

#0 När jag kom till behandlingshemmet så var det att "identifiera känslan" som jag fick jobba väldigt mkt med. Jag var som du väldigt av eller på och jag hade svårt att känna känslorna och kunde bara sätta ord på dem som kaos och ångest. Det hjälpte mig mkt att lära mig att tyda mina känslor.

Jag fick jobba med det hårt och jag märker mer och mer att det är en färskvara...Nu har jag varit utskriven i två månader och jag känner mig mer och mer avstängd och har svårt att identifiera mina känslor. Men jag har eftervård och övar på det nu igen med coacherna.

Det är en bra och viktig modul för mig!

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-10-24 12:32 #3 av: Challa86

Vi har gått igenom känslorna nu och ska börja på materialet som tillhör 'hemläxa 3' nästa vecka. Det är väl hur man reglerar känslor som kommer nu? Jag orkar inte förflytta mig från soffan i nuläget för att dubbelkolla -lat-. 

Jag har märkt att omgång nr.2 av det vi gått igenom hittills har varit mycket lättare att få med sig jämfört med hur det var första gången. Det är lättare att ta på känslorna och jag upplever att jag har kontroll över dem. Dessutom kan jag lättare identifiera och sätta ord på dem som Flisan var inne på i sitt inlägg. 

Jag håller med om att det nog är det viktigaste kapitlet i pärmen. Det är nog väldigt vanligt att man som barn lär sig "att inte känna efter" så mycket och att de vuxna runt omkring inte bekräftar det man känner för att känslor är jobbiga och "skapar problem". Det de vuxna inte tänker på att ju mer man knuffar undan känslorna, desto större problem får individen när saker och ting börjar komma ikapp. 

Dbt borde läras ut i skolan, imo. Tänk om man kunde få bort mobbning på det sättet. 

Nu börjar mina tankar flyga iväg så jag får sätta stopp här. Lipar

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-10-31 11:18 #4 av: MissFlisan

Jag håller med om att DBT borde läras ut i skolan, jag tror det hade varit jättebra för många!

Jag har övat länge på att id. känslan och hat funderat på om det inte finns någon uppg. där man också reglerar känslan..En coach sa att det finns det  och det bekräftar ju du. Jag får helt enkelt kolla i pärmen när jag kommer hem i helgen, för jag behöver helt klart göra en förändring, jag behöver börja reglera mina känslor igen, för detta går inte!

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.