Annons:
Etikettför-oss-som-har-avslutat-terapin-men-vill-hålla-det-levande
Läst 1609 ggr
MissFlisan
12/3/14, 8:14 PM

Nu är det upp till mig

Nu är snart min eftervård slut. Så nu är det helt upp till mig. Jag tycker det är jättesvårt att hålla kvar DBTn. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är så lätt att falla in i gamla mönster och tankar. Jag tycker det är så svårt att se det som gått framåt när det är svårt som nu. Hur gör man för att sluta leta efter en lösning och inse att det bara är en själv som kan göra något åt situationen? Jag har ju fått alla verktyg och jag vet att de funkar bara jag använder mig av dem.

Hur gör ni för att hålla de levande?

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Annons:
Challa86
12/7/14, 12:05 PM
#1

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag har en eller två gånger kvar i gruppen sedan är mitt pass över. Jag kommer fortsätta ha kontakt med min kurator, men inte lika ofta som innan, eller som nu. 

Jag tror att de viktigaste bitarna från DBTn sätter sig automatiskt. Så har det i alla fall varit i mitt fall. Jag använder materialet både medvetet och omedvetet och tycks föra över mycket av DBT tänket på de jag umgås med. 

Egentligen får nästan återkomma efter att jag avslutat om jag ska kunna ge dig ett vettigt svar. 😛

challameow.wordpress.com 

Challa86
11/7/15, 10:36 AM
#2

En uppdatering här då: 
Jag har blivit mycket bättre på att analysera mina känslor, gå till botten med det  som orsakar obehag och har fler och fler 'ångestfria' dagar ju längre tid som går. 
Visst saknar jag gruppen och känner mig utanför ibland, men samtidigt vet jag vem jag är och vad jag står för. 
Det är lättare att sätta ner foten och säga ifrån när jag upplever att någonting inte känns rätt och jag får inte längre skuldkänslor för att jag säger nej till saker jag inte vill göra. 

DBTn gav mig verktygen jag behövde för att kunna få ett mer 'normalt' eller 'fungerande' liv, men det krävs träning. Jag använder mig fortfarande av färdigheterna från det gula pappret och kommer på mig själv att tänka i DBT-banor när jag står inför någonting jobbigt, så jag tror som jag skrev i det förra inlägget att det som varit viktigast för en under terapin satt sig automatiskt. 
Däremot tror jag inte man får ett fel-eller problemfritt liv bara för att man gått i terapi, utan man lär sig hur man ska tackla problemen utan att det ska behöva gå ut över ens mående. 

Hur har det gått för dig, Flisan?

challameow.wordpress.com 

Upp till toppen
Annons: