Idag har jag fått öva på mycket färdigheter!! Jag började med att försöka acceptera att min kompis skulle komma försent, jag kunde inte göra något åt det och hon brukar komma försent och det är så hon är…

Sedan mådde jag riktigt bra några timmar efter att hon hade varit här och jag kollade på film. Men plötsligt så började jag må dåligt…Jag vet inte vart det kom ifrån. Jag kände att jag behövde byta fokus. Så jag gick ut, gick till hemmakväll, kolla på filmer och tog kort på de som verkade bra. Jag försökte ägna mig åt validering genom att säga "jag håller på att trappa ner min antidepp vilket kan ge ångest och ökade självskade tankar" "tankar är bara tanar och inte fakta" "det är inte konstigt att jag känner mig ensam när de andra på behandlingshemmet umgås och jag sitter ensam hemma" 

Sedan valde jag att ringa en kompis och säga att jag inte mådde så bra, vi pratade om lite allt möjligt för jag ville distrahera mig och försöka få en annan sinnesstämmning. 

Sedan gick jag hem och ringde en till kompis och pratade några minuter.

Sedan valde jag att jobba med färdighetet "motsatt känsla" istället för att sätta på en till lika hemsk film som jag såg förut idag så valde jag en komediserie.

Nu mår jag bättre och försöker tänka att det är medicinen som spökar med mig…

Idag har jag fått använda mig av mycket självvalidering 1. Jag har slutat med min antidepp idag vilket gör att jag har massa utsättningssymtom 2 jag blev livrädd för en orm på min promenad och jag fick PANIK!! Men jag fick intala mig att det är ologiskt att det kommer hoppa fram massa fler ormar bara för att jag sett en och det är dessutom inte konstigt att jag reagerade med panik eftersom jag som sagt slutat med min medicin och är lite labil. 3 det var en vikarie på passet på gymmet och hon körde ett helt annat pass så det är inte konstigt att jag hade svårt att hänga med.

Idag har jag övat på att observera och beskriva saker som annars brukar dömma. Jag har även fått öva mycket på att validera mig själv eftersom jag nu är hema hos min mamma och det är svårt eftersom jag är van vid att bo själv, jag är inte längre van vid att någon behandlar mig som om jag vore ett barn man behöver läxa upp…

Jag har fått jobba mkt med acceptans av att mammas man är som han är och jag tycker mest synd om honom att kan ska behöva vara så bitter..

Jag har också övat på att vända invalideringar till beskrivningar.

Jag är hos mina föräldrar i Göteborg och har det jättebra! Men även det bra kan bli för mkt…så jag var lite gråtfärdig när jag gick till stan i fm och skulle hålla i gång hela dagen…så så fick jag kolla fakta, är det verkligen en katastrof nu? Behöver jag ha panik? Jag behövde validera mig i att det inte är konstigt att jag är trött för jag har hållit i gång i flera dagar i rad nu och gjort mkt mer än vad jag brukar. Jag vet också att det kommer bli en lugnare dag i morgon. Jag använde mig av relationsfärdigheter och ringde en vän och sa att jag behövde lite coachning och vi gjorde en liten plan för min dag och vad jag ev kunde hoppa över. , det var en "DBT vän" jag ringde så hon förstod vad jag pratade om. Jag kände mig kompetent när jag kunde ringa en vän och inte behandlingshemmet i en svår situation.