2014-06-20 11:09 #0 av: MissFlisan

 Jag kan säga ibland att "Jag står inte ut" då får jag höra "Jo det gör du ju, du är ju här!" Jo visst om stå ut bara handlar om att överleva då står jag ju ut. Men jag vill kunna andas också.

Nu mer lever jag mycket mer än att bara stå ut, vilket är helt fantastiskt! Men jag blev lite orolig nyss, för jag har min trygghet runt om kring mig just nu. Jag kan när som helst åka till den plats som ger mig trygghet, vara med personer som ger mig trygghet.

Jag vet att allt hela tiden förendras och att jag senare antagligen kommer hitta en annan trygghet. Men jag blev lite orolig när jag tänkte på att min trygghet kanske mest ligger i mitt trygga ställer som jag har just nu, som jag inte kommer ha så länge till.

Jag står ut hemma ensam, tills jag nästa gång kan åka till min trygghet. Hur mycket trygghet finns i mig och hur mycket trygghet ligger på en särskild plats med Rutan, Simon och CA?

Visst jag kan abslout må bra av att vara ensam hemma och jag kan tycka det är rikigt skönt. Ofta går det riktigt bra att bo själv och jag tycker det är helt fantastiskt. Men som det är nu så vet jag att jag dagen efter, samma dag eller några dagar senare kommer att träffa Rutan, Simon eller CA igen. Hur blir dert sen då?

Står jag bara ut nu, försöker att inte hålla andan och kollar bort och väntar på att få träffa Rutan, Simon och CA igen? Jag vet faktiskt inte.

Hur vet man var tryggheten finns?