Tankar om livet med diagnoser, skriva av sig och vad du vill.

Rädlsa/oro

2014-06-22 17:59 #0 av: MissFlisan

Kroppslig reaktion på rädsla: Muskler spänns, hjärtat slår fort, andas snabbare.

Impuls att handla: Undvik, fly, söka hjälp.

Känslans funktion: Undvika faror och skada.

Som tex idag så har jag varit rädd. Fick jag ett samtal från min handläggare på kommunen som jag träffade för några veckor sedan då jag ansökte om en insats från dem, jag började med att ansöka via Göteborg eftersom det är där jag är skriven. Sedan så ringde Gbg kommun upp mig och sa att det är Hässleholms kommun som ska hjälpa mig med detta eftersom det är här jag befinner mig på dagarna och dessutom bor. Handläggaren i i Skåne godkände det jag ansökte om efter bara fem minuter och sa att hon ska kontakta Rutan som är inblandad i detta. Men ingen hade ringt Rutan så jag ringde kommunen  här om dagen för att fråga hur det går eftersom ingen ringt. Idag ringde handläggaren upp och började med att säga att hon hade kollat med sin äldre kollega och att det inte var enkelt som hon hade trott. Hon rekommenderade mig att fråga om sjukvården i Göteborg kan betala detta åt mig MEN NEJ! Det kan dom inte eftersom det inte ens har med sjukvård att göra och det är där jag bor som ska betala detta för mig..Hon tyckte att jag skulle återkomma till henne när jag är skriven här i Skåne, men jag kommer inte kunna skriva mig här förens i vinter och jag behöver ha den här hjälpen from juli i år! Dessutom så har jag redan en person (Rutan) som vill hjälpa mig med detta uppdrag (det jag ansökt om) och det tyckte den här handläggaren var en jättebra ide att Rutan ska hjälpa mig med detta. MEN idag efter att ha pratat med sin kollega så kunde hon inte längre lova att just Rutan kommer kunna hjälpa mig...

Vi la på och jag fick nästan PANIK och fick anstränga mig för att kunna andas lugnt, pulsen blev hög, jag höll på att börja gråta och jag smsade CA för att få hjälp och jag tänkte att hon kunde ringa kommunen och att det nog skulle ge mer effekt.

Än så länge tycker jag faktiskt att min reaktion och rädsla är befogad...

Men efter några minuter så ringer handläggaren upp och har då kollat upp att det visst är hon som ska godkänna detta och inte alls Göteborg eftersom jag bor i Hässleholm...! DVS hon har godkänt det jag ansökte om...Men hon sa ju också att hon inte kunde lova att Rutan kan hjälpa mig med detta eftersom det inte är hon som beslutar om vilken person som ska hjälpa till med insatsen....

Så nu har jag gått och oroat mig hela dagen för detta, även om känslorna sjönk efter att hon ringde upp mig igen. Så har jag ändå en gnagande oro...

Men jag försöka tänka logiskt, HON kan inte godkänna Rutan eftersom det inte är hennes grej att göra, men om jag och Rutan förklarar läget för den vars ansvar detta är så kan jag inte se någon anledning till att de skulle säga nej, jag menar när det gäller sådana här saker så är personkemin väldigt viktig och Rutan och jag känner varandra och vet att vi för det mesta nu mer fungerar väldigt bra ihop!

Så varför fortsätter jag att oroa mig i en fråga som jag inte kan göra något åt i kväll? Antagligen blir det ett positivt besked snart, men känslan av att inte veta till 100% gör mig rädd och orolig.

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-06 20:31 #1 av: Melod

Hoppas det har löst sig. Känner samma sak när det är någonting som gnager och man inte mår så bra. Även om man mådde bra och det händer något liknande så blir man orolig och lättare får panik. Just det med vården känns extra jobbigt. Man mår redan jobbigt och känner oftast att det är än enklare om man bara stannade hemma, bara låg i sängen och sov istället för att hålla på med allt det administrativa, och sen ens behöva åka och träffa psykolog. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.