Att släppa taget om terapin

att fastna i sitt egensinne

2014-07-25 23:13 #0 av: MissFlisan

Eller är det mitt egensinne jag är fast i? Eller är det bara min rädsla? Jag tänker att jag aldrig kommer klara detta, jag behöver behandlingshemmet och jag behöver coacherna och utan dem så kommer min värld rasa. Jag behöver min terapeut och hennes kloka ord. Jag tänker att jag glömmer allt jag lärt mig och jag fastnar i dessa tankar och känslorna drar i väg med mig...Jag tänker att jag måste ha mer vård annars kommer jag inte klara det, jag måste träffa min terapeut oftare annars kommer jag inte klara det, tänk om min terapeut knuffat för hårt så att detta inte kommer gå?

MEN STOPP, STOPP, STOPP!! Jag har varit på behandlingshem i två år, jag har fått sjukt bra hjälp, jag har en terapeut som jag fungerar jättebra med, jag har fått massa färdigheter och verktyg. Vad mer kan jag begära? Jag kan inte bo på behandlingshem hela livet, jag kommer inte kunna tillhöra dem för alltid, jag måste själv lära mig att tillämpa det jag har lärt mig och jag måste själv lära mig att komma ihåg det jag har lärt mig...Jag får tänka att detta kommer gå bra. Jag försöker tänka att alla människor känner sig ensamma ibland, det är NORMALT att vara rädd, det är normalt att vara ledsen och att vara orolig för framtiden. Jag börjar bli mer och mer "normal" och mer och mer frisk. Jag försöker tänka att bara för att man har ångest en kväll så kan man inte bo på behandlingshem. Jag försöker tänka att jag har mått dåligt i över femton år och det går inte över under en natt.

Jag ska till behandlingshemmet på torsdag och träffa min terapeut för första gången på fem veckor. Jag är lite rädd, det känns som om jag kommer få panik och bara gråta hela timmen och hur ska vi då få något gjort...

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-25 23:20 #1 av: Silver Fox

Tråkigt att hör att du inte mår bra men har lit svårt att förstå vad din fråga gäller?..

Vad är det du har problem med? Vad har du "behandlats" för?

Anmäl
2014-07-25 23:48 #2 av: MissFlisan

Jag vet inte om jag har någon fråga eg. Mer än om någon känner igen sig eller förstår. Jag har varit på behandlingshem för bordeline.

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-26 00:07 #3 av: Silver Fox

Ja borderline kan ju vara riktigt jobbigt vet inte vad jag ska ge dig för råd dock.....

Försök att ta hand om dig, motion är väldigt bra då det hjälper mot stress annars vet jag inte vad jag ska ge för råd, har själv psykiska problem men är inte diagnostiserad än, men många gissar på  Borderline då jag är kvinna över 30 men vet inte vad jag ska tro om det, det verkar gå "trender" kring diagnoser inom sjukvården och vet inte om jag kan lita på dessa antagandenVilar huvudet i handen.....

Anmäl
2014-07-26 11:20 #4 av: M A N I N A N

Försök fokusera på det andra stycket av de tre som du skrev här ovan :)

Det kommer att gå bra för dig. Du har mycket god självkännedom, och verkar vara en smart tjej.
Klart att det känns läskigt inför att träffa terapeuten igen efter så långt uppehåll! Vad skulle hända om du skulle gråta bort hela tiden men henne? Isf behöver du väl gråta. Ni får väl boka in en ny tid då. Värre än så kan det knappast bli :)

Det är inte många dagar som du har varit utskriven. Tänk på det! Allt du tänker och känner är helt normalt. Det vore kanske snarare konstigt om du inte allskände någon form av oro.

.

Anmäl
2014-07-26 12:21 #5 av: MissFlisan

#4 taaaaaaaaaaack!!!!! Vad skönt att du skriver det!! Det jag känner är kanske helt normalt och betyder kanske inte att allt kommer bli skit?? :) ja, jag har ju bara varit utskriven i precis en vecka då hur skulle det kunna vara annorlunda?

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-26 15:12 #6 av: Ann-Catrine

Flisan! Jag tycker att du gör det jävligt BRA faktist!!! Var stolt över dig själv! Allt som du berättar om är normalt. Ta det lugnt, du kommer att klara detta galant. Du måste tro på dig själv och glädja dig över att: om du finns så är du viktig ,här och nu!Jag tycker ibland att det är jobbit att vara ensam med, men då har jag skaffat ett husdjur(katt) som jag focuserar och skämmer bort. Tränar den att gå fot bla. Vad tycker du om för djur? Hur skulle det kännas! Någon som älskar dig villkorslöst! Jag har haft några längre förhållande bakom mig. Varit gift 2 gånger.(är 51 år). Har en son som var så efterlängtad! Finns det någon kille som du gillar lite extra? Jag vill vara god vän först, Fråga mig vad du vill( har jobbat 10 år inom allmän psyk, så jag har lite erfarenheter) Stor KRAM i denna tropiska hetta Ann-Catrine.

Anmäl
2014-08-01 00:50 #7 av: -Nico-

Synd att du mår dåligt nu, men du ska inte vara rädd. Det är ju lätt för mig att säga, men du kommer klara det. Jag har inte så mycket att skriva egentligen, men jag vill att du ska veta att jag bryr mig. Och jag tror på dig! Försök att göra saker som får dig på andra tankar, kanske inte nödvändigtvis stå-ut färdigheter, men roliga grejer helt enkelt. Typ bio? Det får en på andra tankar. Nu låter jag kanske som vem som helst, vilket jag också är, men jag själv trodde inte att något så enkelt skulle funka, och det gjorde det.

Så testa, och tänk att du verkligen inte är ensam!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.