Ja alltså jag har inte haft en sekund över på hela veckan! Det har varit de galnaste jag har varit med om! Eller jag kände nog i och för sig likadant när jag precis hade flyttat till behandlingshemmet och tyckte att jag hamnat på ett militärläger och dessutom så tvingades jag ju stå ut med världen värsta personal (tur man kan ändra uppfattning om folk)! Men åter  tillbaka till veckan.

Jag har ju som ni kanske vet börjat på universitetet. Min tanke var ju att plugga engelska på heltid. Som tur var så kom ju förnuftet i kapp mig och jag insåg att heltid engelska på universitet skulle vara ett högst dåligt val för mig. Så jag bytte till halv tid som ni.

Jag skulle vara där i måndags morgon och ta tågot 08.50. Jag slår upp ögonen 09.05 PANIK PANIK PANIK!!!! Jag blir helt lamslagen som man lätt bli när man är helt yrvaken och inser att man har försovit sig. Hjärtat pumpade hårdare än vad det någonsin har gjort tror jag. Jag ringer skolan och säger att jag har försovit mig. Som tur var så hade jag valt ut kläder dagen innan, jag tar en super snabb dusch, äter liter frukost, packar ner sminket i väskan och skyndar mig till tåget allt vad jag kan. Jag hinner med ett tåg 09.43 hur det nu är möjligt…När jag kommer till skolan och ska gå in i aulan så visar det sig att det har varit en vattenläcka så handikapp ingången är stängd och den vanlig ingången har trappor upp. Så jag får hoppa upp på rumpan eftersom jag vägrar sitta utanför och känna mig som ett ufo.

på lunchpausen sätter sig en jätte trevlig tjej sig vid mitt bord och vi börjar prata, jätteskönt att känna att man inte är ensam!!

Efter första dagen var jag allmänt jätte förvirrad och visste inte hur jag skulle få tag på kurs litteraturen eller vilket schema jag skulle följa, eller hur jag skulle kunna se på deras hemsida vilken grupp jag skulle tillhöra.

På schemat jag hade kollat på så skulle jag ha föreläsning dagen efter kl 9.00 så jag åker till Lund igen dagen efter skitstressad över att inte ha koll på läget och stressad över att jag inte fått tag på någon kurslitteratur. När jag kommer dit visar det sig att det är bara dom som pluggar heltid som skulle vara där den dagen. Så jag åker hem igen.

Jag gör ett nytt försök på onsdagen när jag nu lyckats förstå vilket schema jag skulle följa och vilken grupp jag skulle tillhöra. Den första delkursen i kursen var Engelsk historia på ENGELSKA!! Shitt alltså! Jag fattade att detta skulle bli svårt men så här svårt! Jag tyckte det var svårt att hänga med på vad föreläsaren sa vilket gjorde det svårt för mig att anteckna. Som tur var så fick vi reda på att boken till den här kursen fanns som pdf så det var bara att ladda ner. Jag började läsa den, men insåg att även denna skulle bli sjukt svår för mig. Först skulle jag förstå vad det stod i boken och sedan skulle jag lära mig det också, dessutom så skulle vi lära oss över 20 sidor på tre dagar och att ta sig igenom tre sidor för mig tog flera timmar…

I panik åkte jag till skolan i torsdags för att fråga om jag kunde byta historia kursen mot tex ordkunskap (en annan av delkurserna) vilket jag kunde, då minskade paniken lite. Så jag åkte hem och började plugga ordkunskap. Men jag kände för varje timma jag pluggade att jag har så mycket luckor  när det gäller engelskan och jag kände mig mer och mer osäker på om jag verkligen skulle klara detta.

Så igår när jag var på väg till biblioteket och tänkte låna en engelsk roman så får jag ett mejl!!! Jag har kommit in på kursen kreativitets psykologi!!!! Alltså den lättnaden!! En kurs på 50% som jag hade sökt men inte kommit in på först. jag tänkte att det nog hade blivit något fel att jag antagligen inte alls hade kommit in. Så jag åkte till Lund igår igen för att prata med dem på psykologin och ta reda på vart den låg. Jag hittade rätt hus och fick prata med någon där och mitt namn fanns med!! Jag hade verkligen kommit in!! HEJ DÅ ENGELSKA OCH HEJ PSYKOLOGI!! Nu har jag en rättvis chans att klara av skolan!! Jag har möjlighet att betala min hyra eftersom jag har en möjlighet att klara av tentorna och därför få CSN!!

Även om veckan har varit helt galen så har den också varit riktigt kul! Det känns jättebra att komma till storstaden igen, det känns helt fantastiskt att börja använda hjärncellerna på ett annat sätt igen. Jag har mått mycket bättre den här veckan än på länge, jag tror nämligen att jag varit ganska understimulerad de senaste månaderna. Det är så skönt att känna tillhörighet igen och att vara i ett sammanhang. Att inte ha någonstans att gå till och någonstans att känna samhörighet och delaktig har varit det värsta sedan jag sa hejdå till villan. Nu kan jag utan problem vara ensam denna lördagskväll eftersom jag vet att jag ska till skolan nästa vecka, få stimulans och lära känna nya personer.

Nu ska jag bara hitta en balans på mina aktiviteter och när jag ska plugga och när det är dags att sluta. Jag ska lära mig att hantera stress och denna nya situation. Men som jag började med att skriva så kände jag likadant när jag flyttade till Villan och allt kändes kaos, men jag vande mig vid det och det gick ju hur bra som helst sen. Jag får bara inte ha så bråttom.

Nu är jag så stressad att jag knappt vet vart jag ska ta väg. För att det ska bli lite lättare så lyssnar jag på musik i öronsnäckor och skriver samtidigt. Det känns som om det är en för stor chock för huvudet att börja koppla av efter den här veckan så det känns som att jag måste aktivera hela huvudet samtidigt för att inte bli för stressad.