Tankar om livet med diagnoser, skriva av sig och vad du vill.

hur går man vidare?

2014-10-14 18:35 #0 av: MissFlisan

Heeejj!!

Alltså, det är  en sak som jag inte riktigt förstår, hur gör man för att komma över svåra situationer? Alla människor är med om saker som formar dem och påverkar dem. Men jag har så svårt att komma över, eller snarare så svårt att lita på folk. Jag har så svårt att lita på att folk verkligen vill mig väl, att det finns dom som tycker om mig. Eller det fungerar bra i många olika sammanhang, men när det gäller tex skolan så tycker jag det är skit svårt! Det är egentligen inte så att jag går runt och är bitter över skolan såg ut som den gjorde när jag var yngre och att folk då var elaka mot mig. Men jag har så svårt att lita på människor, jag kan inte tro på att jag har något som gör de vill vara min kompis eller jobba med mig i projekt... Jag ägnar så mycket tid åt att trycka ner mig själv och tänka att jag vet vad andra tycker och tänker om mig och jag tänker det så intensivt att jag liksom ställer mig utanför. Jag vet att jag ställer mig utanför, och jag kan väl förstå att det mest sitter i mitt huvud, men hur gör man för att komma över det? Hur gör man för att börja tro på sig själv? Kanske låter detta konstigt jag som går på pass på gymmet, leder ungdomsgrupper, har sökt till en programledare tjänst på Bolibompa, kanske låter det konstigt eftersom jag kan vara så öppen i den här bloggen. Men det är en sak att göra saker och en sak hur man känner sig i relationer. Jag menar inte inte heller att jag tror att mina kompisar inte tycker om mig, för jag känner mig säker med de flesta av dem! ABSOLUT! Men jag menar i skolan och vad jag tror att folk som jag inte känner mig så väl tycker och tänker om mig. SÅ HUR GÖR MAN FÖR ATT KOMMA VIDARE?? Jag har jobbat med saker som jag varit med om, men ju längre tiden går ju mer kommer de tillbaka.

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-10-29 21:16 #1 av: Challa86


Min kurator brukar dra en historia om en gammal man, hans son och en åsna. 
De ska resa en lång väg och på vägen möter de människor som pekar och gapar och säger 'Va?! Hur kan han låta sin far gå?' Varpå fadern sätter sig på åsnan. 
Efter ett tag möter de fler människor som gapar och säger: 'Mäh! Varför låter han inte sin son sitta på åsnan?' Varpå sonen sätter sig på åsnan också. 
En stund senare möter de ytterligare  människor som då gapar om att det är synd om åsnan som ska behöva ha båda två på ryggen. 

Människor kommer alltid ha åsikter och tankar om dig, vare sig du gör som de vill eller ej. 

Jag tror dock man kommer till en punkt där man kan ställa sig framför spegeln och säga till sig själv. "Fy i helvete vad jag är bra!" och verkligen mena det, men det tar tid och även om man kanske inte upplever någon snabb utvekling så är jag övertygad om att det sker ändå. 

Se på mig liksom.. Jag har gått från att ha tyckt att jag varit världens mest korkade, äckliga, fula, snuskiga, meningslösa, patetiska kryp till att stå med rak rygg och huvudet högt och verkligen till 100% tycka att JAG ÄR BÄST! 
Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig för jag älskar mig själv och det är det enda som räknas och jag är övertygad om att du kommer komma dit du med. Cool

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-10-31 11:03 #2 av: MissFlisan

Ååh så fantastiskt att höra!!

Det var en bra historia och det är nog precis så att vad man gör så kommer folk att ha åsikter om en!

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.